Roslagsjakterna & Sofia Linnea
För hundra år sen fanns det mer än 600 större roslagsjakter kring Stockholm. Sandkilar, klyvarskutor och vedjakter utgjorde kulmen på en 700-årig seglation mellan skärgården och huvudstaden.
Med piggeskutorna och vedjakterna kom sand till byggen, ved till kakelugnar, hö till hästar, fisk och potatis till det växande Stockholm.
Vedjakterna var de största av Roslagens fraktseglare inomskärs. De var anpassade till fjärdarna, grunda vatten och trånga sund. Toppseglet 30 meter upp fångade minsta kvällsbris och gav fart även i blanka vatten. Med det lättdrivna skrovet och de stora seglen kunde en frisk vind driva upp en vedjakt i farter som inte många av dagens seglare i skärgården kan hoppas på.
Nu är alla dessa fartyg borta. Lastbilarna har tagit över och en viktig epok i stadens historia var på väg att försvinna i glömska. Sofia av Länna var den sista jakten under segel så sent som 1946. Den senast byggda, Greta Linnea av Yxlan, sjösattes 1921 men finns nu endast kvar som modell på Sjöhistoriska museet.
Föreningen Sofia Linnea vill åter göra denna sjöfartsepok levande i Stockholms historia och föra traditioner och seglingskunnande vidare.
Vedjakten Sofia Linnea
Sofia Linnea är en trogen rekonstruktion av vedjakten – den största, vackraste och mest välseglande av roslagsjakterna. En segling med Sofia Linnea erbjuder alltid spännande upplevelser, vare sig det gäller att fånga den lätta nattbrisen eller forsa fram med mäktigt bogsvall i frisk vind.
Sofia Linnea, byggd 1985-88, har ingen motor, inga vinchar, maskiner eller annan kraftbesparande utrustning, som nutida seglare är vana vid. Det är besättningens uppgift att för hand tygla de krafter hon sätter i rörelse. Att skjuta på hennes 37 ton tunga skrov i åtta knop skulle kräva en motor på ca 150 hästkrafter. Det är dessa krafter hennes segel ger när allt går som bäst.
Livet ombord
Livet ombord är primitivt. Var och en har dock sin egen bekväma koj och sin egen flytväst. Man tvättar sig i sjövatten på däck eller i havet. En torrtoa med ett litet handfat finns under däck.
Maten är viktig och kocken ser till att alla trivs och blir mätta. På natten ligger vi oftast för ankar och kvällstid samlas vi i den varma ”salongen”.
Sofia Linnea saknar det mesta av de anordningar som ger den moderna människan den bekvämlighet hon är van vid. Vi måste med block, talja och list få vårt fartyg att röra sig dit vi vill. Mycket är tungt och det är stora krafter i rörelse men med omdöme och ett lugnt och metodiskt arbete ombord är riskerna små.
Besättning
Sofia Linnea bemannas av föreningens medlemmar som utan ersättning seglar och vårdar denna klenod och tar hand om alla som vill känna på denna unika miljö.
Skepparen har det totala ansvaret ombord och Båtsman leder det praktiska arbetet på däck och svarar för det löpande underhållet ombord.
Kocken svarar för utrustning, mathållning och ordning under däck.
Skeppslaget utgörs av 10 – 12 medlemmar som efter förmåga och intresse sköter segling, navigation mm. Skeppslaget står även till båtsmans och kockens förfogande för andra uppgifter.
Puffen & Lill-fia
Sofia Linnea saknar motor men släpjollen ”Puffen” är viktig för säker framfart. Den är en robust, väl fendrad styrpulpetbåt med kraftig utombordsmotor som kan utnyttjas för
- transporter till och från Sofia Linnea
- att hjälpa till vid manövrar
- att puffa eller bogsera Sofia Linnea då vinden uteblir
- att bärga personer eller materiel som ramlat i sjön
- att biträda i nöd
Lillfia är en roddbåt i trä av samma typ som alltid fanns på släp efter vedjakterna. Hon är fin att ro när vi ligger för ankar.
Ideellt arbete
Föreningen Sofia Linnea drivs helt ideellt. Som medlem i föreningen är du välkommen att
- följa med på kortare eller längre seglingar
- utbilda dig till kock, båtsman eller skeppare ombord
- träffa människor som tycker om att segla vedjakt
- hjälpa till med vården av fartyget
- läsa tidningen ”Sofia Linnea Nytt”
- delta i andra aktiviteter som föreningen anordnar.
Årsavgiften 300 kronor betalar du till föreningens plusgiro 60 36 18-0.